Idag ska jag äääntligen till frisören och fixa min utväxt. Vi (jag och min frisör Emelie) hade kommit överens om att jag skulle försöka återgå till någon form av naturlig hårfärg, för att få tillbaka en någorlunda bra kvalité på mitt risiga hår. Jag klarade det i... Sex månader! (applåder tack!) Nu klarar jag det inte längre. Jag måste få vara blond. Jag känner mig absolut snyggast när jag har långt ljust hår. Helst ett kilo löshår i, så att det är tjock... Men min ekonomi tillåter inte att jag har löshår. Och mitt hår tackar nog mig för att jag inte lägger pengar på just det. Nu kanske ni tycker att jag är blond, och ja, jag är ju inte direkt brunett. Men jag tycker att det här är för mörkt. Jag trivs inte alls. Helst skulle jag se ut såhär när jag går från frisören ikväll. Men det är ju tyvärr omöjligt! Här var jag dessutom brun och utvilad och håret var ganska solblekt. Den här bilden är från september förra året när vi precis hade kommit hem från vår bröllopsresa på Maldiverna. Men nu till min fråga till er! Vad tycker ni om att gravida (jag då, uppenbarligen!) går och slingar/färgar håret trots att det ligger en liten bebis i magen? Jag har fått kommentarer om det här i bloggen att det är ett stort NO NO. Vissa säger att det är okej att slinga, men inte att färga. Att just färg går ner till bebisen och gör skada. Andra säger att man inte får göra någonting med håret, inte ens slinga utväxten eller tona håret, så länge det ligger en liten bebis och växer i magen. Vad är sant? Jag har pratat med min frisör om det här och hon säger att det är okej, hon använder dessutom väldigt skonsamma prylar till mitt hår, så det ska inte vara någon fara. Men vad tycker du? Färgar/slingar du håret nu när du är gravid? Eller du som varit gravid, hur gjorde du? Anses jag vara en dålig blivande mamma som tänker på min yta? Jag måste erkänna att jag faktiskt inte läst så mycket om det här, utan litar på min frisör. /Angelica
