God morgon! Jag har läst igenom era kommentarer, mail och dm på instagram. Några av er hade redan tänkt tanken, att jag kanske har någon diagnos. Andra är riktigt upprörda över att jag ens tänkt tanken att "söka hjälp" för detta. Jag är ledsen om jag gjort er upprörda. Det var inte alls min mening med inlägget! Jag ser min blogg som en offentlig dagbok där jag skriver ner mina tankar och funderingar. Jag ser även min blogg/instagram/podd som en plattform där jag kan lyfta viktiga ämnen. Som psykisk ohälsa. Om hur man tar sig ur en kris. Hur man kan välja att se på saker och ting. Min mening med mitt inlägg igår var inte att på något sätt förminska andra människors diagnoser. Eller att ta plats i vårdköer för de som verkligen behöver hjälp. När jag hamnade på psykakuten 2017 tänkte jag "är jag en sån som hamnar på psykakuten? Det känns inte som jag". Men där var jag. Och jag mådde så dåligt. Att jämföra människors mående och gradera i skala känns märkligt tycker jag. Jag hade mina aningar om att jag var deprimerad, men när jag fick det svart på vitt blev jag osäker... Är det verkligen mig detta handlar om? Man kanske har en bild av hur saker och ting ska kännas, men när man väl är där, känns det inte som man föreställt sig. Ja, jag kanske bara är virrig. Ja, jag kanske bara är disträ. Någon skrev att jag bara ville ha uppmärksamhet, men det var inte det inlägget handlade om. En annan skrev att jag var stressad. Jag vet bara att jag kände "JAHAAAA!" när jag läste alla tecken på ADHD eller ADD. Jag är verkligen ingen expert, jag är inte det minsta insatt i varken ADHD eller ADD. Det var därför jag frågade er om råd. Tack för alla svar! <3
