Oj oj, jag har legat sjuk i vad som känns som en evighet. För första gången på länge tillät jag mig själv att vara sjuk. Inte hålla på och jobba hemifrån fast jag feberyrar. Jag testade mig för covid, negativt. När jag blev ännu sämre fick jag testa om jag hade halsfluss, men negativt där också. Så helt enkelt en vidrig influensa. Jag har druckit litervis med te med honung och citron och sovit i flera dagar. Jag vet att jag är sjuk ofta, så jag behöver inga kommentarer om det. Både jag och Jessica har varit sjuka ofta sen vi var barn. Kanske är det så att vi delar på ett immunförsvar, så känns det ibland. Det här med att bo ensam när man är sjuk är en utmaning. Jag är så tacksam över all hjälp jag fått med mat utanför dörren. Och min vän och granne Miriam hörde av sig och frågade om jag behövde något. Bara att någon skriver så får mig alldeles rörd. Familjen har även hjälpt till med Monkey vilket har varit guld värt. Igår kom hon äntligen tillbaka och hon har legat klistrad på mig det senaste dygnet. Goshund. Hon sätter sig gärna i knät, även om hon är alldeles för stor för det. När jag träffade Monkeys mamma första gången satte sig hon i mitt knä på golvet. Jag har aldrig varit med om att en stor hund gör så. Tänk att Monkey också blev så gosig och kärleksfull. Jag har ätit en miljard blodapelsiner också. Gott! Idag skulle barnen ha kommit hit men de kommer i morgon istället. Som jag längtar efter mina små apor. Jag började kolla på en serie igår som heter Vargen kommer. Spännande, lite seg men svår att slita sig ifrån. En sån serie som liksom stannar kvar i tanken. Se den om du har tid över, den finns på svtplay. Idag ska jag fortsätta vila och försöka plugga lite. Jag har en inlämningsuppgift som ska in på söndag som behöver lite kärlek. Jag är snart klar med kurs tre, ett steg närmre att bli undersköterska.
