Nu sitter jag i bilen på väg hem från pappa. Vi har varit där på en supermysig middag. Jag hoppas att det var sista gången som mina syskon träffade mig med magen. Nästa gång vill jag att Alice ska vara med. Under middagen fick jag såna smärtsamma ilningar i ljumskarna som fick mig att vråla rakt ut. Alltså, jag kan på riktigt inte behärska mig när det ilar... Huuh! Stackars alla andra som ska föda samtidigt som mig... Men jag tänker att när smärtan är längre (typ 30-60 sek) kanske jag kan andas igenom det. Nu kommer smärtan från ingenstans och försvinner lika snabbt. Som ett knivhugg, typ. Vi kollade på gamla filmer och bilder från när vi var små. Jag ska visa er lite bilder imorgon som jag fotade av. Det ska bli så roligt att se vem Alice är lik av mig och Stefan. /Angelica
