Jag är en känslig person, har alltid varit det och kommer förmodligen alltid att vara det. Det är både positivt och negativt tycker jag. Jag känner mig oftast glad och positiv och blir VÄLDIGT glad när någon säger eller skriver något fint till mig. Men när någon skriver nåt... inte så snällt blir jag VÄLDIGT ledsen. Som ni vet är Alice sjuk och jag har haft en av de sämsta nätterna sen hon föddes. Påsarna under mina ögon är enorma och A är bara nöjd om hon får ligga klistrad i min famn, både vaken och sovandes. Jag tänkte såhär: Jag skriver ett snabbt inlägg i bloggen med en hand, det är bättre än inget. Att då få en kommentar att det är för låg nivå på bloggen, det gör faktiskt mig ledsen. Jag och Stefan tycker att det är kul att blogga om vår vardag men har ju ingen skyldighet att varje inlägg ska hålla en viss nivå. Det är en blogg om vår vardag, idag är det skit och jag har svårt att skriva långa/härliga inlägg med en hand och en gråtande bebis i famnen. Vissa saker kan man tycka men man måste faktiskt inte alltid skriva en kommentar om det. Nu till nåt helt annat. Alice ligger för övrigt i soffan nu och jag har plockat fram datorn. När jag öppnade datorn möttes jag av det här: Jag som ju är en känslig person fick hejda mig för att inte börja hulkgråta och väcka A. Jag är SÅ trött. Världens finaste Stefan hade lämnat en liten textrad som betyder otroligt mycket. Och tillsist, en heeelt annan sak. Igår laddade jag ner appen Timehop (en miljon år efter alla andra) och idag dök bilderna ovanför upp. För två år sen var jag med min tvillingsyster på en kryssning och gjorde tydligen akrobatiska konster i fönstret på fartyget. Idag görs inga akrobatiska konster, haha. Nu ska jag fylla på den här trötta kroppen med mer kaffe. Jag vill också tacka alla er som läser för att ni läser, det är ju för er vi skriver bloggen. Och tack för förståelse att inläggen inte håller samma nivå som vanligt när A är sjuk och mammahjärtat gör ont. Först och främst vill jag lägga min tid på att vara med henne och det måste faktiskt få vara okej. Puss! /Angelica
