Det här med att ha djur innebär så mycket kärlek, men också så mycket oro och oväntade utgifter. I måndags ringde min kusin mig och berättade att vår islandshäst Hugo (han är ett år nu!) var halt. Ena benet var dubbelt så stort som det andra och han hade feber. Det var bara kasta sig in i bilen och åka till hästkliniken med honom. Jag är evigt tacksam över att min kusin har både dragkrok och transport. Och tid! Det har hon egentligen inte, men hon ställer alltid upp. Usch, nu börjar jag gråta när jag skriver det här. Så himla fint av henne att hjälpa oss när det skiter sig. Hur som helst tog det ett par timmar på kliniken innan de hittade felet. Först röntgen där det visade sig att inga ben var av. Tur! En häst med ett brutet ben är långt ifrån en rolig historia. Älskade lillkillen. Han gnäggade massor. Utsikten från kliniken var magisk. Det hördes fågelkvitter utanför, så det stillade min oro en del. Nästa steg var att göra ultraljud. Här kan man se felet på Hugo... Han har fått in någonting i ena benet. Förmodligen en pinne eller ett tjockare grässtrå. Hur det har gått till har jag ingen aning om. Han är hur som helst inlagd nu och väntar på operation. Det kommer att bli en kostsam historia, men mest håller jag bara tummarna för att han blir frisk och kry. Håll gärna en tumme för honom!
