Jag skrev ett inlägg för ganska länge sen om att jag misstänkte att jag har ADHD. Jag såg nu att det var nästan ett år sen. Jag fick en hel del skit när jag lyfte frågan, både här och på instagram. Att jag inte ska ta tid och pengar från sjukvården till att "kolla upp" det. Men eftersom det är någonting som jag tror att jag har, känner jag att jag visst kan ta den tiden. Varför skulle jag inte ha rätt till det? Jag tror att jag kanske inte alls var/är deprimerad, att jag egentligen har ADHD. Jag har gjort flera tester på nätet (och jag vet att det inte räcker!) och det lutar ju åt ADHD. Minst sagt. Om man hade mer än 24 poäng på någon av skalorna var svaret att det var mycket sannolikt att ADHD föreligger. Jag hade 30 på "ouppmärksamhet" och 26 på "impulsivitet". Min kavaj kommer från Kappahl och kompisen på axeln är Annika Norman. En klippa som alltid finns där, oavsett vad. Vi sitter tillsammans på kontoret idag. Hon fick göra samma test som jag gjort, hon fick 15 och 12... Jag tänkte ett tag att alla nog får höga siffror på sina svar. Men nej, så var det ju inte. Jag fick höra talas om HSP (högkänslig) för säkert 8 år sen och kände mig så träffad. Jag känner ofta och mycket. Jag känner dofter mer än andra, jag hör ljud och ser ljusskillnader. Det är ju inte så lätt att jämföra med hur andra ser och känner, men just doft blir så konkret. Jag känner om en nyckelpiga har kissat. Eller om någon ätit en BigMac till lunch, även om klockan är sent på kvällen. Jag känner av en stämning i ett rum när jag kliver in. Jag vet hur många i min närhet mår, innan de knappt vet det själva. Det är speciellt att vara högkänslig. Det är både negativt och positivt. När jag skrev om detta på instagram visade det sig att jag är långt ifrån ensam. Ni är många med mig som är högkänsliga. Hur visar sig det för er?
