När jag var singel och bodde ensam hatade jag att laga mat, jag gjorde det rätt sällan men när jag gjorde det var det tråkigt att laga maten och deppigt att äta den ensam. Det är en annan sak när man lagar mat åt någon. Igår gjorde jag soppa till Stefan och mamma och lilla Alice gjorde mig sällskap i köket. Hon älskar slevar och decilitermått och sitter där och tjattrar när jag hackar grönsaker. Tänk när hon är stor nog att hjälpa till! Åhh! Jag har henne alltid en bra bit bort från spisen, jag är livrädd att jag ska råka tappa nåt så att det skvätter kokande vatten på henne. Vilken mardröm! När vi gick hjärt och lungräddningskursen fick vi lära oss att man inte ska slita av barnet (eller den vuxna) kläderna om den skulle få på sig något varmt. Risken finns då att huden följer med... Mardröm såklart om det händer, men det känns skönt att veta vad man ska göra. Vi fick tips att ha små plastpåsar eller plasthandskar med mjöl i frysen. Det blir inte för kallt som tex frysta ärtor blir mot en brännskada eller klämskada. Till middag idag blir det korv och potatismos...mmmm. Inte så sugen på det...Jag skulle helst vilja ha sushi (alla dagar i veckan), det är nackdelarna med att bo på landet. Det går liksom inte att köpa vad man vill till middag. Igår testade jag att göra potatispuré till Umbi, det blev klister. Vad gör jag för fel? Jag hade i lite olja och lite ersättning och sen mixade jag med mixerstav. Är det bättre att bara mosa med en gaffel? Hjälp mig! /Angelica
