Idag är jag hos J och jobbar. Precis när jag skulle sätta mig och skriva en text började mobilen larma. Ni som är sms-livräddare vet hur högt det larmet låter. Jag såg på kartan att det var ett misstänkt hjärtstopp 7 minuters bilresa från oss. Vi tittade bara på varandra och sa "Vi kör!" och sprang ut till bilen. Jag hade puls och förberedde mig på det värsta. Med hjärtstartare i knäet och mobilen i handen var jag kartläsare. När vi svängde in på uppfarten till det misstänkta hjärtstoppet var redan polis på plats och precis efter oss kom en akutläkare. När jag hoppade ur bilen möttes jag av två andra sms-livräddare med en hjärtstartare i handen. Jag blev helt tårögd av att se att det finns människor som engagerar sig när det gäller. Det känns tryggt att veta att om jag skulle få hjärtstopp skulle det förmodligen komma personer som är redo att hjälpa mig. Är du utbildad i HLR? Och är du sms-livräddare? Om inte, gå en utbildning och bli det. Alla kan göra något i en sån situation. Om det inte är att göra inblås eller kompressioner finns det ofta anhöriga som behöver stöd.Jag hoppas att det gick bra för personen med det misstänkta hjärtstoppet. All kärlek till personen och hens anhöriga. <3 Att åka på ett sånt larm ger i alla fall mig en tankeställare, att ta vara på livet. Var som helst och när som helst kan livet ta slut. Jag har blivit bättre på att känna tacksamhet för det jag har och uppskattar saker mer nu än när jag var yngre. Man är inte odödlig och det finns ett slut. Med det önskar jag er en fin fredagseftermiddag och kväll.
