Jag och Jessica kör som jag skrivit tidigare WR66 med Weekly Revolt. Ett samarbete på instagram, men jag vill vara tydlig även här med att det är ett samarbete. I samarbetet var det frivilligt att haka på träningsutmaningen, men i och med att det lät så bra och kul, startade vi denna resa i januari. Efter en och en halv vecka ringde Jessica upp mig och grät. Hon älskar cola zero och smågodis. Jag trodde att någon allvarligt hade hänt när hon ringde och storgrät. Efter en stund pep hon fram "jag vill haaaa godis". Jag började skratta. Kanske inte så snäll reaktion... Men sen samlade jag mig och sa "Men Jessica, om du vill ha godis, ät godis". Då svarade hon att hon ville att jag också skulle göra det, hon ville inte göra det ensam. Jag var inte det minsta sugen på godis då, så det var inget alternativ för mig. Jag hittade gamla bilder på mig och Alice, en tid då jag gjorde mycket yoga. Jag frågade henne varför hon gör den här utmaningen. Först blev hon tyst. Sen sa hon "Vad menar du? Jag vet inte" Jag frågade igen... "Vad är ditt varför?". Sen sa hon "för att jag vill ha magrutor". Mitt svar blev då att jag tyckte att hon skulle hitta ett djupare varför. Ett hållbart varför. Självklart kan man göra en träningsutmaning med strikt kost för att enbart få ett resultat utseendemässigt. Men för att det ska vara hållbart tror jag att det krävs ett annat varför. Magrutor kan hon med största sannolikhet få, men varför ska hon ha det? För sin egen skull? För att ta selfies? Att istället säga "jag vill känna mig stark och se stark ut" kanske är ett rimligare varför. Alla får ha sitt eget why, men hon tyckte att det var skönt att få en påminnelse om att faktiskt ha ett varför. När det känns tungt och trist kan man tänka på sitt varför. Är ens why bara baserat på utseende kanske det inte är så lockande att fortsätta. Mitt varför handlar om att bryta dåliga vanor. Jag är ofta supertrött, har ont i kroppen och känner mig låg. Mitt blodsocker rusar upp och ner och jag äter på tok för mycket godis för mitt eget bästa. Jag somnar ofta när jag nattar barnen och när jag vaknar proppar i mig mackor eller godis för att få energi. En kortsiktig lösning. För sen mår jag illa, vill knäppa upp jeansen och är inte det minsta gladare eller piggare. Jag hakade på den här utmaningen för att hitta tillbaka till träningen och att tycka att det är kul. Jag vill känna mig starkare, både fysiskt och psykiskt. Att träning och en hälsosam kost ska vara en naturlig och rolig del av livet, inte ett måste. För mig behövs det en sån här typ av utmaning under en bregänsad tid för att jag ska ta tag i det. Jag är expert på att tänka "jag gör det på måndag"... och sen har ytterligare ett halvår gått utan att jag fått in regelbunden träning. När det kommer till kost och träning, har du ett varför? Jag tänker att det här med att hitta sitt why går att applicera på mycket i livet. Men just nu ligger mitt fokus på att göra träningen till en del av min vardag.
