I helgen väntar några helt barnfria dygn, jag kan inte ens minnas senast det hände. Jag är som ofta efter intensiva perioder i stort behov av total tystnad. Jag vet inte om det beror på min adhd-diagnos, stress eller om det bara är en del av min personlighet. Trots att jag äter medicin dagligen känner jag att mitt behov av tystnad blir större och större för varje år som går. Tidigare har jag inte haft problem med att gå på till exempel Gröna lund, fester eller vara många människor i samma rum. Nu måste jag välja dessa tillfällen noga. För jag vet att när jag umgåtts med många människor i grupp, eller varit på till exempel en konsert, då försvinner massa energi från mig. Jag kan i värsta fall känna mig dränerad och tom i flera dagar. Jag kan välja att se det som något skitjobbigt och tänka "varför ska det här hända mig?", eller så kan jag välja att acceptera det och göra det bästa av situationen. Jag har valt att acceptera det. Jag vet att jag blir trött och tappar energi när jag gör vissa saker och det är ju kanon att jag vet det! Jag ser det som en fördel att jag lärt känna mig själv och vad jag behöver mer och mindre av i mitt liv. Något jag också blivit bättre på är att tacka nej till saker. Även om jag tycker att det mesta är riktigt, riktigt roligt vet jag att jag behöver återhämtning. Det är bättre att jag tackar nej från början än att jag säger ja för att sen avboka i sista stund. Förut gick jag på alla event och middagar jag blev bjuden på. Idag funkar det inte alls. Jag går på utvalda saker och har då med i beräkningen att jag kommer behöva tystnad efter. Finns det någon av er som läser bloggen som känner igen sig? Som också upplever att detta blivit jobbigare med åren? Eller kanske någon som hittat någon bra lösning? Förutom att säga nej till allt som är kul.
