Nu är jag i vecka 32 och tiden bara flyger fram. Det börjar bli hög tid att börja fundera på den stundande förlossningen. Jag tänkte först inte skriva något förlossningsbrev men på kursen vi var på för omföderskor sa hon som höll i kursen att det var viktigt. Eller ja, det där bestämmer man ju själv om man tycker att det är viktigt. Men hon sa att det var ett sätt för en själv och ens partner att gå tillbaka till känslorna man hade under sin första förlossning. Vad fungerade för oss? Vad vill vi göra annorlunda den här gången? Här kan ni läsa om min förra förlossning, del 1, del 2 och slutligen del 3. Det som jag tycker fungerade bra var smärtlindringen! Jag vill verkligen ha både lustgas och epidural igen om jag kan få det. Nu när jag tänker på eda (epidural) tänker jag bara positiva tankar. Men när jag läser om det minns jag klådan jag hade på benen, jag ville liksom klia sönder mina ben. Eller att jag tappade känseln helt på ena benet... Men det var det värt i alla fall. När edan var satt kunde jag liksom få en paus och äta, dricka och sova. Lustgas vill jag som sagt också ha igen, men den här gången tänker jag säga att de inte får maxa dosen. Jag försvann ju bort förra gången och var helt övertygad om att Alice dog i magen, det var riktigt läskigt att bli så drogad. Full och glad innan jag fick för mycket av det goda... Förväntansfulla blivande föräldrar! En sak jag gärna skulle göra annorlunda den här gången är att jag vill bada. På BB Sophia (där vi ska föda, förra gången var vi på Danderyds sjukhus) finns det ett badkar i varje rum och jag tänker mig att det är väldigt skönt. Det kanske jag inte alls tycker då, men just nu känns det positivt och härligt. Sen skulle jag om det går gärna "ta emot" Lille Skutt när han kommer ut. Jag blundade när Alice föddes och barnmorskan sa flera gånger "Du måste titta Angelica, öppna ögonen, du måste titta!". Och nu känner jag att jag vill vara mer med på ett annat sätt. Men samma sak där, om det går. Det kanske inte alls blir som jag har tänkt mig. En sista sak jag vill göra annorlunda är att jag vill klä på Skutt hans första kläder. Det kanske är en töntig sak att vilja göra, men barnmorskan gjorde det på Alice. Hon frågade om vi hade packat ner en body och sen satte hon liksom bara på den... Jag vill göra det själv, eller att Stefan gör det såklart. Det går också bra. Ni som fött flera barn, blev andra eller tredje förlossningen som ni hade tänkt er? Skrev ni något förlossningsbrev? Ni som ska föda barn nummer två, hur tänker ni? Dela gärna med er av era funderingar här nere i kommentarsfältet. /Angelica
