Jag har ett önskemål och det är att ni ska gå in i Jessicas blogg och ge henne kärlek. Hon behöver det mer än någonsin. Mitt hjärta går sönder av att se henne så ledsen som hon varit idag. Hon ringde mig i morse och fick inte fram ett ord... Jag vet ju vad hon går igenom, och jag känner själv att jag kan vara ett stöd. Men smärtan går inte att ta ifrån henne eller avlasta henne... Det jag kan göra är att finnas här för henne. Inte låta henne vara ensam (om hon inte vill det och det vill hon inte, har aldrig velat), se till att hon får i sig mat. Det hon går igenom nu är en chock. Vi är så olika där. Jag gråter ofta och mycket. Hon håller igen. Tills det inte går längre. Lilla skruttan som ger alla så mycket glädje. Pontus har verkligen blivit en favorit hos henne och hon hos honom. Så himla fint att se! På lunchen åkte jag och Jessica och åt sushi vid havet och tog ett snabbt dopp. Jag sa till Jessica att jag skulle hoppa från bryggan (såg massa barn göra det) och hon svarade "Då är du SÅ modig!". Jag kände mig inte så modig, det är inte alls högt. Däremot var det extremt skönt att bada. Jag tänker bo i poolen när vi är nere i Torekov i helgen. När jag såg den här bilden tänkte jag "GUD vilken snygg rumpa!". Jag har med åren blivit så mycket snällare mot mig själv och min kropp. Tacksam för vad den gjort och gör för mig. Hade jag bott vid havet hade jag badat varje dag. Någon gång ska jag göra det, bo vid havet alltså. Och ha en stor båt.
