För varje relation man har, både kärlek och vänskap, lär man sig nya saker. Även om separationer gör ont i de allra flesta fall, går det att ta med sig saker man vill och kan göra annorlunda. Jag är långt ifrån någon expert, men jag har flera avslutade relation, både när det kommer till kärlek och vänskap. Några vänskapsrelationer har jag själv valt att avsluta, andra har runnit ut i sanden. Och en kompis valde själv att sluta umgås med mig. Ibland kan jag fortfarande undra vad som blev fel, men ägnar inte så mycket energi till det. Vår relation var som mest intensiv under en period när jag festade mycket. Personerna på den här bilden har ingenting med inlägget att göra, bara en bild från en svunnen tid. Vi var fyra tjejer som ofta gick ut tillsammans, flera dagar i veckan. Vi bodde i samma hus (i lägenheter) och dagarna och kvällarna gick ut på att festa. Det blev för mycket. För oss alla egentligen. Men en av tjejerna satte ner foten och sa ifrån. Viktigt och bra av henne. Jag trodde nog att vår vänskap skulle kunna fortsätta i alla fall, utan fest. Men det blev inte så. Hon blockerade mig överallt, även hennes sykon gjorde det. Från den relationen tar jag med mig att det är viktigt att respektera andra människor. Att ha en relation, oavsett hur det ser ut, bygger på att respektera varandra. Vill den ena inte längre, då går det inte, hur mycket den andra än vill. Jag skulle säga att jag lärt mig och lär mig mycket av alla människor jag träffar. Jag var på "Bara vara" uppe i Dalarna för en herrans massa år sen och det var först då det slog mig att alla människor bär på en ryggsäck. Vissa har lätta ryggsäckar, andra har en riktigt tung väska att bära på ryggen. Om det är någonting jag tycker om är det att lyssna på andra människor. Höra deras historier. Höra hur de öppnar upp sig och berättar om sorger, svårigheter och tuffa beslut. Genom kriser utvecklas man heter det ju och jag tror att det är så. Jag reflekterar ofta mitt äktenskap som inte höll. Vad tar jag med mig från den relationen? En relation som började ljust, men som slutade mörkt och sorgligt. Jag har lärt mig massor! Jag tar med mig att inte ta någonting eller någon för givet. Jag tar med mig att det är viktigt att lyssna. Jag har alltid fått höra att det är viktigt att prata i relationer. Men det är minst lika viktigt att lyssna. Att verkligen höra och ta in vad den andra människan säger. Förstå den andra personens behov. Jag tar även med mig att alltid lyssna på min inre röst. Det är så oerhört viktigt att inte sluta vara sig själv. Att tumma på sina egna intressen och vad man själv vill ha ut av livet. Vad tar ni med er från relationer som inte höll? Känner ni att ni lärt er någonting? Jag levde med en man som misshandlade mig fysiskt och psykiskt, en väldigt kort period när jag var 20, men den relationen skakade mig i grunden. Jag insåg hur lätt det var att göra om mig. Hur lätt det var för honom att isolera mig från vänner, jobbet och familjen. Hur snabbt det gick. Sen kan inte jag gå och vara rädd för att det ska hända i framtida relationer, men nu vet jag varningssignalerna. Det får aldrig någonsin hända igen. Aldrig.
