Idag när vi spelade in Tvillingpodden läste jag upp ett blogginlägg som jag ska publicera här nästa vecka. Inlägget handlar om den mannen jag var tillsammans med för många år sen som misshandlade mig. Både fysiskt och psykiskt. Jag har länge känt att jag vill att han ska be om ursäkt. Jag vill absolut aldrig träffa honom igen i livet, jag är faktiskt fortfarande (sju år senare) rädd för honom. Men länge har jag känt att jag vill ha en ursäkt. Ett mail eller vad som helst med "Förlåt, JAG gjorde fel". Han fick mig att tro att allt var mitt fel. Under rättegången mot honom ljög han för alla och sa att det var jag som slagit honom. Hemskt! Hur som helst som skiter jag i hans ursäkt idag. Det är så skönt att känna att jag inte inte kunde bry mig mindre. Det har tagit så många år att komma dit jag är idag, men nu känner mig mig fri. Jag grät under inspelningen men det är för att jag vet att det finns många av er där ute som lever i den typen av relation jag hade. Min relation varade bara i två månader, men de två månaderna förstörde så mycket av mig och mitt liv. Mer om detta nästa vecka. Fullt fokus på framtiden och inget mer se bakåt och älta det som varit. Det känns skönt. Jag kommer aldrig att glömma det som varit men han finns inte längre där i mina tankar. Och aldrig mer ska jag hamna där. Aldrig mer ska någon få bryta ner mig. Nu ska jag lägga mig i soffan nära Stefan. Tänk att jag träffade honom. Den största tryggheten i mitt liv, mitt livs kärlek. /Angelica
