Idag får jag vara nära Elsa hela dagen. Hon är hemma från förskolan och vi är hos Annika och Frans och leker. Jag åkte förbi Stefan och barnen på väg hit för att lämna några saker till honom. Jag fick massa pussar och kramar av Alice. Älskade barn. Jag försöker som ni vet, hitta på så mycket som möjligt när jag inte har barnen, så att saknaden inte ska kännas lika stor. Men när jag hoppade in i bilen och körde hinn rann tårarna. Tur att Elsa är nära, även om det såklart inte är samma sak. Jag gav henne två plåster eftersom hon hade snubblat. Hon sa "inte peta på såren moster". Gulle. Elsas lilla mun är så himla söt! En stor fördel med mitt jobb är att jag kan jobba lite var som helst. Som nu, hemma hos Annika. Annika är ju också frilansare så hon tar inte illa upp att jag sitter med datorn i en timme och skriver artiklar, blogginlägg och svarar på mail. I morse var jag på ett trevligt frukostmöte och planerade ett kommande avsnitt av Tvillingpodden, mer om det längre fram. Men nu är det dags för våffellunch!
