För sex år sen förändrades en del av mig för evigt. Tiden har gjort att jag mår bra nu, men jag kommer aldrig glömma de där två månaderna i mitt liv. En tid som började med passionerad kärlek men slutade med att jag inte visste vem jag var längre. Idag, för exakt sex år sen gick jag och Jessica och såg Melissa Horn. Efter spelningen gick jag på dejt med en man jag pratat med på internet. Vi sågs på Ljunggrens och drack vin och det sa klick på en gång. Han var mycket äldre än jag, nästan dubbelt så gammal. Han visade en omtänksam och fin sida och jag blev blixtförälskad i honom och hans bruna ögon. Vad jag inte visste då var att de där bruna ögonen lätt kunde förvandlas till svarta. Det där om svarta ögon var något jag trodde att folk bara sa. "Han var så arg, hans blick blev helt svart!". Men med honom stämde det och de gångerna var jag så rädd. Jag som många andra tänker att om man träffar någon som misshandlar en så går man, man stannar inte i den relationen. Jag trodde att jag var stark, att jag visste vem jag var och vad jag tyckte om. Jag trodde inte att någon skulle kunna förändra mig på det sättet som han gjorde. Han sa ofta till mig att jag inte var vuxen. Att jag skulle lära mig saker när jag blev vuxen. Han sa att jag pratade för fort och att jag hade fel kläder. Jag hade fel frisyr. Jag åt fel mat och ja, det mesta var fel. Såhär i efterhand kan man ju undra om han tyckte om någonting hos mig. Jag tror att han tyckte om att det var så lätt att forma mig. Han kunde verkligen styra mig, det var hemskt. De första veckorna var otroligt romantiska och jag levde som i en dimma. Han pratade om bröllop och han sa att jag skulle ha en svart klänning på mig. Han ville att vi skulle plocka min brudbukett tillsammans i soluppgången. Men ganska snabbt vändes hans passionerade, romantiska sida till en bestämd och märklig sida. Jag förstår fortfarande inte hur det kunde gå så snabbt att bryta ner mig, men det gick så snabbt. På bara två månader gjorde han om mig och den jag var. Han pratade illa om min familj och mina vänner, de skulle jag inte ha så mycket kontakt med tyckte han. Han började bitas, inte när han var arg, utan som en grej. En gång släpade han mig över golvet, andledning var att jag inte svarade honom tillräckligt snabbt när han ställde en fråga. Jag fick trippa på tå för honom. Jag gjorde allt för att han inte skulle få en svart blick men jag kunde liksom aldrig veta... Ena stunden var han glad och kärleksfull, andra stunden arg och våldsam. Jag lämnade honom en natt i januari. Han hade slängt mig i golvet flera gånger och jag fick blåmärken på armarna. Jag åkte till akuten där de dokumenterade mina skador. Jag berättade för min familj vad som hade hänt och de förbjöd mig att ha någon kontakt med honom. Tiden efter förhållandet med honom var svår. Trots att vi bara varit tillsammans i två månader var jag inte mig själv längre. Jag visste inte vem jag var, jag var vilse. Jag polisanmälde honom och nästan ett år senare satt vi i rättegångssalen, mitt emot varandra. Det var hemskt. Här har jag skrivit om rättegången mot honom. Han gick fri tyvärr. Jag hoppas av hela mitt hjärta att han inte manipulerar och misshandlar någon annan. Fy fan alltså. Det värsta var inte slagen, det värsta var att han bröt ner mig och fick mig att känna mig värdelös. Han ville inte att jag skulle vara blond, så jag färgade håret mörkare. Tack vare min fina familj och mycket tack vare min bästa vän Maria hittade jag sakta men säkert tillbaka till mig själv. Det tog lång tid innan jag kände att jag kunde lita på någon igen. Tänk om det skulle hända igen. Efter relationen med honom har jag varit väldigt bestämt med att ingen, verkligen ingen, ska få bestämma över mig. Jag var rädd så himla länge efter att det tog slut. Rädd att han skulle leta upp mig, rädd att han skulle få mig att komma tillbaka. Idag är jag inte rädd längre och jag vet att han aldrig kommer att be om ursäkt. Det tänkte jag i många år, att han skulle höra av sig och säga förlåt för allt han gjorde. Jag behöver inte hans ursäkt och det är skönt att inte längre vara rädd. /Angelica
