För exakt fem år sen lämnade jag honom...

Jag har tittat klart på serien The affair. Mannen Noah i serien påminner väldigt mycket (utseendemässigt) om en man jag var tillsammans med för fem år sen. Ett förhållande som slutade i en hemsk rättegång. Jag har skrivit lite om det här innan i bloggen. Igår var det exakt fem år sen vi sågs sista gången (förutom under rättegången, nästan ett år efter).

Förhållandet var väldigt stormigt från första stund. Han var mycket äldre än jag, nästan 20 år äldre. Han var manipulativ och på kort tid förändrade han mig som person. Han sa åt mig hur jag skulle prata, hur jag skulle klä mig, hur mitt hår skulle vara och vilka människor jag fick umgås med. Han bestämde vilken musik jag skulle lyssna på (klassisk musik) och vad jag skulle äta och dricka. Han dumförklarade mig ofta och när jag sa att jag blev ledsen försvarade han det med ”Men det är för att du är så ung som du inte förstår det, det kommer du att göra när du också är vuxen”. Han var våldsam och blev svart i ögonen på bara några få sekunder. Jag var alltid tvungen att tänka på hur jag sa saker, om jag sa ord i fel ton eller pratade för fort blev han väldigt arg.

Jag är glad att jag lyckades ta mig ur den relationen. Jag är glad att jag hade vänner och familj som tvingade mig att bryta med honom. Jag önskar att andra kvinnor som lever i relationer med män som slåss och är manipulativa också kunde ta sig därifrån. Trots allt han gjorde mot mig på väldigt kort tid ville jag fortfarande ha honom tillbaka, trots att jag sista gången vi sågs var tvungen att åka till akuten efter att ha blivit slängd i golvet flera gånger.

Jag gick hos en psykolog efter det här och hon sa att ljuset, dofter och årstiden kanske kunde påminna mig om tiden med honom längre fram... Länge förknippade jag vintern med honom. Länge trodde jag att jag såg honom på stan när jag såg en pälsmössa eller en färgglad scarf. Nu förknippar jag den här årstiden med att vänta barn, med förväntningarna inför att Alice skulle födas. Att för varje vecka se magen växa. Och nu är det vinter och jag får se hur Alice växer och utvecklas. För varje dag som går minns jag lite mindre från den hemska tiden. Men jag kommer aldrig någonsin att glömma det som hände. Någon gång i framtiden hoppas jag kunna jobba med att hjälpa andra kvinnor som lever i relationer med män som slåss.

/Angelica