För en vecka sen startade förlossningen med Lille Skutt. Jag ska såklart skriva en förlossningsberättelse, men den kommer i början på nästa vecka. Här mellan stolpen och papperskorgen tog jag både en och två sammandragningar medan Stefan ringde på dörren till BB Sophia. Då var klockan strax innan 05 och det var helt tomt på folk. Jag hade legat hemma i sängen från 21:00 och haft stark mensvärk och var inte helt säker på om det var sammandragningar eller förvärkar jag kände. När varken alvedon eller vetekudde hjälpte längre ringde jag in till förlossningen. Den här bilden är från idag men på den här stenen tog jag också en stark sammandragning. Jag hoppade ur bilen innan Stefan parkerade för det var allt annat än skönt att sittligga ner i bilen... Sen ställde jag mig framåtlutat mot den här stenen och andades. Jag hann ju bara gå två gånger på gravidyogan men där fick jag lära mig en speciell andning. Man sätter höger pekfinger och långfinger mellan ögonbrynen och håller för ena näsborren med tummen, tar ett andetag in och ut, sen håller man istället för vänster näsborre med ringfingret och andas. Det är svårt att beskriva exakt, men det fungerade verkligen smärtlindrande. Det kanske låter flummigt, men andning och tankens kraft hjälpte mig så mycket den här förlossningen. Det känns sjukt att det redan gått en vecka. Precis som med Alice känns Lille Skutt så självklar här i vår familj. Det är klart att det var han som låg där inne i magen och väntade på att få komma ut. Egentligen skulle han ju födas på lördag, eller skulle och skulle, det är inte så många som föds på sin BF. Jag är glad att han kom till oss redan förra veckan. Min kärlek till honom växer sig starkare för varje dag som går. Gulliga lilla bebis. /Angelica
