Jag fick en fråga här i bloggen som jag vill lyfta upp. En väldigt bra och relevant fråga. Och ni som inte vill läsa om mig och mitt avståndstagande till alkohol kan ju bara scrolla förbi detta inlägg. FRÅGA: Rolig lista! Gillade frågestunden i podden. Jag har en fråga som jag hoppas du vill svara på. Ska försöka formulera mig rätt. Att du inte dricker alkohol, tycker det är så coolt att du tagit det beslutet. Undrar om du innan du slutade funderade på (som Vanja Wikström) om det skulle finnas tillfällen då du skulle kunna hantera alkohol? Som ex ett glas till en god middag tillsammans med Niklas/vänner. Där du inte skulle tappa kontrollen och bara vilja ha mer. Hoppas du inte tar illa upp. Tycker som sagt du är cool!😘 SVAR: Jag tar absolut inte illa upp! Jag tycker att det är riktigt bra fråga. Jag har försökt sluta dricka alkohol flera gånger i mitt liv. Jag har alltid och då menar jag alltid haft en komplicerad relation till alkohol. När jag fått en inbjudan till en fest, en aw, ett bröllop eller en stor middag har jag blivit glad. Men precis i samma stund som glädjen kommer över mig, infinner sig en oro. En gnagande oro med frågor som "Hur ska jag göra för att inte dricka för mycket?" och "jag måste lägga upp en plan på hur jag ska klara hela kvällen utan att bli för full". "Kanske om jag slutar dricka vid 22" eller "Jag ska BARA dricka TVÅ glas. Thats it. Jag får inte FÖRSTÖRA det här bröllopet. Jag vet inte varför just jag har problem med alkohol. Jag har många vänner (de allra flesta faktiskt) som aldrig ballar ur. Som aldrig blir för fulla. Som inte ställer till med bråk när de är fulla. Som inte vaknar med grav ångest och minnesluckor efter en vanlig after work. Varför kan inte jag vara sån? Varför kan inte jag bara dricka ett eller två glas vin? Jag vet inte. Jag kan bara inte det. Och det är nu vid en ålder av 33 (eller jag var 32 när jag tog beslutet) som jag bara accepterat det. Jag kan INTE. Jag ska INTE. Det går INTE. Jag har även funderat på det där med att kunna ta ett glas hemma, i sällskap av Nicklas. Men för mig skulle det i dagsläget inte innebära någon som helst njutning. För mig är alkohol så starkt förknippat med ångest. Jag kan absolut sakna ett glas rödvin till en köttbit. Men! Ett starkt men... Det var otroligt sällan som det bara blev ett glas vin. Som det var sådär härligt i kroppen. Det blev nästan alltid för mycket och det blev inte bra. Jag har i dagsläget inga planer på att ens ta ett glas vin. Eller bubbel. Jag är stolt och tacksam över att jag tog beslutet. Och jag är mest tacksam över att slippa den där vidriga oron innan en fest. Och alla minnesluckor och "vet du vad du sa och gjorde igår?"... Och all ångest. Borta! Så så så skönt! Det är nåt glorifierande med alkohol i sociala medier tycker jag. Få visar upp hur dåligt det faktiskt är. Hur många relationer som förstörs. Jag var ju en del av det där. Jag la ofta ut "härliga" bilder med ett glas vin eller ett glas champagne. Jag drömmer fortfarande mardrömmar om att jag är full. Att jag kör bil berusad. Att jag har tappat allt vad kontroll heter. Jag är så glad när jag vaknar och inser att det bara var en dröm. En mardröm.
