En arbetsvecka på sjukhuset har gått och det var en rolig och intensiv vecka. Jag fick lära mig massa nya saker, lära mig hitta till nya ställen (jag går rätt lätt vilse i sjukhusets alla korridorer) och har skrattat massor. Jag är så glad över människorna jag jobbar med där, vissa känna som vänner för livet. En kollega som varit allvarligt sjuk en längre tid kom in på besök och då brast det för mig. Jag visste inte att hon skulle komma men när hon stack in huvudet i personalrummet började jag gråta. Av lycka! Så orolig som jag varit för henne var det länge sen jag var för någon. Det var när min faster var som sjukast och svävade mellan liv och död. Den känslan är hemsk. Jag blev så glad att se henne på benen igen och hon såg så pigg och frisk ut. Alla på avdelningen har likadana kläder och om man är en frusen person, som jag är, så finns det koftor att låna. Jag tycker dock att koftorna påminner om patienternas rockar. Jag skulle önska en annan design på kläderna, byxorna sitter allt annat än bra. Det kanske går att komma med önskemål om det? Det tror jag i och för sig inte, hehe. Efter en vecka ifrån Monkey var det så mysigt att ha henne igen. Hon är så gosig! Lillasyster Caroline följde med till stallet i helgen och vi red på en travhäst. Den här gången gick det verkligen undan, det gick hur snabbt som helst. Jag fick sånt adrenalinpåslag och har faktiskt hittat en häst jag ska bli medryttare på. En islandshäst! Den hästen jag och Jessica varit medryttare på tog tyvärr sina sista andetag för en vecka sen. Det har varit många tårar och mycket sorg i familjen. Barnen blev också så ledsna. Det är det värsta med djur tycker jag, att de inte lever för evigt. Men man får vara tacksam för all kärlek de ger. Alla pussar man fått från den varma mulen när själen varit så trasig att det gjort ont. Men det är absolut en sorg att han inte finns mer, oavsett hur tacksam jag är över den tiden vi fick tillsammans. I veckan la jag upp den här bilden på instagram och någon skrev att jag såg så ledsen ut. Sanningen är att jag var ledsen. Det pågår så mycket i mitt liv som jag inte kan skriva om, vilket periodvis blir jobbigt. Jag vill dela med mig av allt. Jag är en väldigt öppen person, men det är omöjligt. Den där morgonen hade jag suttit med iskalla skedar under ögonen för att få ner den värsta svullnaden från nattens tårar. Jag tror jag sov tre timmar den natten. Men! Nu känns det bättre och idag kommer barnen hem igen, som jag längtat. Som vanligt är kylskåpet fyllt till bredden och hjärtat blir snart helt igen. Hoppas att ni har en bra måndag. Tack för alla fina meddelanden, mail och kommentarer. Ni är BÄST!
