När jag var och jobbade på sjukhuset i torsdags hann jag bara jobba i två timmar innan jag blev sjuk. Jag blev illröd i ansiktet och blev svullen i näsa och svalg. Först trodde jag att det var någon form av allergisk reaktion och jag började fundera på om jag ätit nåt konstigt. Men det hade jag inte. När jag tog tempen visade den 38 grader, så det var bara att byta om och åka hem. Jag kan ju inte hjälpa att jag blev sjuk, men det kändes så fruktansvärt dåligt. Och tråkigt! Jag älskar jobbet på sjukhuset och hade verkligen sett fram emot mina pass. Nu ligger jag i sängen med 39 graders feber och kollar på serien Snabba Cash. Jessica var precis här och lämnade godis och cola zero. Det var bara en månad sen jag var sjuk sist. Jag vet inte vad det beror på, men tänkte i veckan när jag var frisk att nu ska jag verkligen ta tag i träningen. Få i mig mer grönsaker. Stärka upp immunförsvaret ordentligt, en gång för alla. Jag ligger även och ritar samtidigt som jag tittar på serier. Typiskt mig. Jag känner mig helt slut i kroppen men hjärnan går på högvarv. Jag ritade en alv. En annan grej som är typiskt mig (som blivit lite, men bara lite bättre sen jag började med adhd-medicin) är att jag inte slutför saker. Jag har säkert 50 skisser som ligger i en hög som inte är klara. Samma sak är det med andra kreativa saker jag gör. Som att skriva. Jag påbörjar manus till böcker, men slutför aldrig. Ett steg i att slutföra är att lägga ut det såhär på sociala medier. Jag gick en skrivkurs i somras hos Caroline Engvall och en coach som heter Alexia var där och föreläste. Hon pratade om den inre kritikern. Att man trycker ner sig själv med negativa tankar. Tänker "det här är inte bra nog". Så är det. Jag känner mig sällan eller aldrig nöjd även om jag vet att jag istället borde vara stolt.
