Jag fick en fråga om jag tror på evig kärlek. Eller om det finns någon för en under en viss tid i livet. Jag tycker att frågan är svår och tvådelad, men om jag ska ge ett enkelt svar så är svaret: "Ja, jag tror på evig kärlek. Om man hittar rätt!". Jag är tacksam för de allra flesta relationer jag har haft i mitt liv. Vissa har varit riktigt tuffa, bland annat slutade en relation i domstolen. Jag kan inte säga att det finns någon tacksamhet till den relationen, men. Jag lärde mig mitt eget värde. Jag lärde mig som 22-åring att veta att jag är stark. "Jag är vuxen. Jag är bra. Jag är smart. Jag klarar mig själv." Det var ett mantra jag skrev ner och läste högt för mig själv, varje dag. Jag bestämde där och då att ingen man någonsin skulle få göra om mig igen. Ingen man skulle någonsin misshandla mig igen, fysiskt och psykiskt. Sen det där med att vissa människor passar för vissa perioder i livet stämmer bitvis tycker jag. Jag vet ju inte hur livet hade sett ut om jag hade träffat Pontus tidigare. Men honom är allt så speciellt. Inte bara för att jag är nykär, utan för att vi är sammankopplade själsligt. Jag har pratat om det i TVILLINGPODDEN, att vi kände så starkt för varandra från sekund ett. När vi sågs första gången kramades vi och kände "Äntligen! Jag har saknat dig!". Äntligen var vi återförenade. Jag är övertygad om att vi två har mötts i ett tidigare liv. Allt synkar och stämmer så bra. Om vi hade mötts innan hade jag inte haft mina två fantastiska barn. Jag hade kanske inte haft just Monkey. Kicken från The Poodles sa en gång en grej som jag burit med mig. Det var i samband med min skilsmässa. "Det finns en anledning till att framrutan på bilen är så stor och backspegeln så liten". Jag tror på det. Att inte titta så mycket bakåt och älta det som varit. De beslut man tagit har man liksom redan gjort. Det är bättre att se framåt och inte grubbla. Jag är dock expert på just det, att älta det som hänt. Eller oroa mig för det som komma skall. Jessica är bättre där. Hon är mer "Nu kör vi!". Men åter till evig kärlek. Jag vet att Pontus är the one. Jag tror att han är den som jag kommer bli gammal med. Jag tror att det går att hitta evig kärlek, men jag tror också att man behöver hitta rätt då. Jag hade inte gjort det innan jag träffade honom. Jag är en sån som ofta förändrar mig själv i relationer. Anpassar mig skulle jag nog säga. Med Pontus kan jag för första gången vara mig själv till 100%. Sorgligt kanske några tycker, men jag är glad att jag är där jag är idag. Lycklig. Trygg. Och sinnessjukt kär.
