Jag sitter ensam på kontoret... jag och Jessica blev tyvärr osams så hon åkte härifrån. Det händer inte så ofta att vi bråkar så mycket att det inte löser sig. Jag sitter och skriver på en frilanstext som ska in på fredag men just nu går det inte så bra med den. Tanken är ju att vi ska sitta här tillsammans på söndagar men idag blev det inte så... Jag hatar verkligen att bråka, jag blir så jäkla ledsen. Och just det bråket vi hade nu kändes bara onödigt. Jag får nog packa ihop här och ta mig hem till min lilla familj istället. Det är ingen idé att jag sitter här ensam och försöka jobba med hjärtat i halsgropen. Jag känner mig både ledsen och lite rädd. Det är ingen annan här i den här byggnaden men då och då hörs det ljud utifrån i alla fall... Jag är livrädd att någon ska ta sig in när jag är här ensam. Stefan har varit och storhandlat med barnen och det är jag väääldigt glad över att slippa. Jag blir svettig av bara tanken att ens åka till affären med ETT barn, han åker dit utan problem med båda två. Han säger att det går hur bra som helst, det är aldrig några problem. Men sen är vi lite olika också, jag stressar upp mig om Philip skriker eller Alice vill klättra ur kundvagnen. Han har ett helt annat lugn än jag, det beundrar jag honom för. Jag ska ta tag i träningen nästa vecka och börja med yoga en gång i veckan, det blir bra för mig. Jag behöver hitta ett lugn i kroppen och djupandas igen. Sänka axlarna vore också en bra idé! /Angelica
