Jag och min kompis Mary skulle ha setts i somras, men så blev det inte. Vi bor nära varandra men tiden bara rinner iväg. Så blir det tyvärr med vissa relationer. Att man inte hinner ses. Och det handlar inte om att man inte vill, för det vill vi båda, men det går bara inte ihop. Såklart handlar det om att prioritera. Men vi (hehe talar för oss båda) känner en trygghet i vår relation. Vi vet att den finns kvar. Den har aldrig dött. När vi ses känns det som om tiden stått stilla. Jag har två barn, hon har ett barn och ett till i magen. Drömmen vore att få vara med på hennes förlossning! Jag har gift mig (hon var tärna), gått igenom en skilsmässa och flyttat. Hon har gift sig och köpt hus. Vi har gått igenom massa saker, trots det finns vi där för varandra. Vi lärde känna varandra i gymnasiet. Det är 19 år sen. HERREGUD! Haha, det går ju knappt ta in. 19 år sen jag började gymnasiet. Sjukt ju! Ida (som jag ska åka till i december, hon bor i Örebro, Jessica, Mary och Ormis. Livets lycka att få ha dessa i min närhet. Jag och Mary i London! På fest! På Marys möhippa! <3 Vi var ute på en långritt på Islandshästar i Åkersberga och temat på möhippan var "Tusen och en natt". Nu är det dags att börja plocka ihop här och bege mig ut i regnet. Jag åker kommunalt, så skönt att bo nära stan.
