När jag och Monkey var ute på promenad, men precis skulle gå krockade vi nästan med räv. En stor, röd, fluffig räv. Den såg ut som ett sagodjur. Tagen direkt från en fabel. Jag har sett rävar förut, men jag tycker ofta att de är små och tyvärr kan de se rätt skabbiga ut. Men den här räven... Gud. Jag började nästan gråta. Nu är ju jag en av de känsligaste personerna jag känner, så det kanske inte är så konstigt. Men mötet var på nåt sätt magiskt. Våra blickar möttes, Monkey stod blickstilla och sen sprang räven iväg. När jag precis var nyinflyttad här hände samma sak, fast med ett rådjur. Jag och Monkey var uppe på ett berg precis bredvid lägenheten och mötte ett rådjur. Alla tre blev lika chockade och förstenade, för vi kom så himla nära varandra. Såna möten med djur är fantastiska. Nu sitter jag här vid matbordet och spanar på en ekorre som också bor här. Ibland hör man den skrapandes på husväggen. Jag har aldrig tidigare sett en ekorre som klättrar på en husvägg, men denna gör det.
