Igår var vi på dejt, en barnfri middag ute. Det behövde vi. Som jag skrivit innan mår jag inte toppen och det gör inte direkt under för vår relation. Vi går varandra på nerverna och irritationen är ofta stor. Jag måste lära mig att inte hetsa upp mig över att Stefan inte "ser" saker. Han är väldigt slarvig, så det blir snabbt stökigt när han är hemma. Jag är absolut inte pedant (är expert på att bara slänga kläderna på golvet) men mår dåligt när det är stökigt och smutsigt. När vi träffades för snart fem år sen sa Stefan att han var pedant, att det var väldigt viktigt för honom med ordning och reda. Så var det inte riktigt. Det visade sig ganska snabbt att han inte var det, men han har många andra bra egenskaper. Hur som helst var det skönt att bara äta middag vi två. Det behövdes. <3 Sen pratade vi mest om lilla Alice i alla fall, men att få äta varm mat var mysigt. Det är viktigt att inte glömma bort varandra när man får barn, jag trodde att det skulle vara lättare att hitta tid (och energi) för varandra än vad det är. Hur gör ni? /Angelica
