Igår när jag hade hämtat barnen från skolan åkte vi till mamma som var i stallet. Det lilla stallet som vi kallar det, ligger väldigt nära där vi bor. Här är tanken att vårt föl Hugo ska bo när han blir större. Alice och Philip ville gärna rida några varv på volten och de har blivit så himla duktiga. När de var yngre var de ganska rädda när de satt på hästryggen och hållningen kunde liknas vid en säck potatis. Nu sitter båda med sträckta ryggar och vill lära sig mer och mer. Alice sa "Du kan släppa mamma, jag klarar det här själv". Men Mini som hon red på är lite för stor och stark för henne, så mamma eller jag ledde honom hela tiden. Jag älskar Alice outfit som hon valt dagen till ära. Vi hann inte åka hem och byta om, så tyllkjol på hästryggen fick det bli. Världens bästa mamma och mormor. Jag är så tacksam över att vi har henne. En mer kärleksfull och omtänksam mormor får man leta efter. Hon är så mån om att Alice och Philip (och såklart Bonnie och Elsa) har det bra. Hon är expert på att hitta på roliga utflykter och skapar barndomsminnen som de kommer bära med sig hela livet. Hand i hand genom livet. Alices och mammas band är nåt alldeles speciellt. Kanske för att Alice var det barnbarn som föddes först. Kanske för att de är väldigt lika varandra, både som personer och till utseende. Alice är kortast i sin klass (säger hon själv) och mamma var också kort och späd som barn.
