Det där svaga plusset är det vackraste plusset jag någonsin sett! Och jag läste om och om igen "Även om plusset är svagt betyder det att du är gravid." Jag vill absolut inte hänga ut någon med det här inlägget, men jag måste få säga vad jag tycker och känner om det här med missfall. Jag tror inte att någon som nämnde missfall för mig menade någonting illa, snarare tvärtom. De ville bara väl, men jag tog det inte så bra... Jag visste självklart om missfall innan jag blev gravid, jag har vänner som fått missfall och jag har förstått att det är sjukt sorgligt. Det är såklart olika för alla, men jag vet att jag skulle ha blivit förkrossad om jag fått missfall. I vilken vecka jag än hade befunnit mig. Den där tidiga morgonen i november när jag kissade på stickan och den visade ett svagt plus förändrades allt för mig. Från att ha förhoppningar om att ägglossningsstickorna skulle visa "kör" till att grav-testet skulle visa plus... Det var en berg och dalbana av känslor. När jag höll testet i min hand och såg det där svaga plusset växte en enorm kärlek i mig. "Jag ska bli mamma... Vi ska bli föräldrar. Jag har ett barn i min mage". Jag gjorde som sagt testet fyra dagar innan beräknad mens, så himla nyfiken var jag. Och trots att det absolut inte var en bebis i min mage då (bara ett miniminiminifrö) var lyckan total och kärleken enorm. Det är faktiskt helt sjukt hur man kan älska någon man aldrig träffat. Jag älskar lilla Frö mer än något annat. Den här bilden är tagen några timmar efter att jag fått veta att det växte ett frö i min mage. Jag var så oerhört lycklig och rädd på samma gång. Min familj fick alltså veta samma dag som jag plussade, jag kunde inte hålla nyheten för mig själv. När jag berättade för vänner och familj att jag var gravid möttes jag av olika reaktioner. Alla blev såklart glada, några tyckte att jag berättade alldeles för tidigt "Vad som helst kan ju hända!", "Tänk på att missfallrisken är stor fram till vecka 12-13", "Du ska inte bli ledsen om du får missfall", "Grattis! Nu vet ni ju i alla fall att ni kan bli gravida om du skulle få missfall. Då är det bara att försöka igen", var några av reaktionerna jag fick. Jag gjorde fler testet för att vara helt säker... Alla visade samma sak - gravid! Jag gjorde sju tester sammanlagt... Missfall... Jo. Den rädslan kom i precis samma sekund som det där svaga plusset visade sig på stickan. "Snälla, snälla dö inte. Snälla, snälla stanna kvar där inne." Jag var orolig för att jag skulle få missfall varje gång jag gick på toaletten. "Snälla, inget blod". Så jag behövde inte höra att jag skulle tänka på missfall, den tanken och rädslan kom helt naturligt. Jag tror att många blivande mammor känner den oron, så nästa gång du ska gratta någon som är gravid, lämna den där meningen om missfall utanför. Det är bara onödigt. Det hjälper inte till och det tar faktiskt död på glädjen att höra just det ordet. Vad känner du? Har du fått höra om missfallsrisken när du berättat om din graviditet? Eller har du sluppit det? Tycker du att det är okej att säga "Tänk på att du kan få missfall"? Vi kan ju alla dö, precis när som helst. Inte kan vi gå runt och tänka på det hela tiden, då blir det ju inget härligt och harmoniskt liv.. Eller har jag fel? /Angelica
