Att ha barn innebär att sätta barnen främst, alltid oavsett vad. Alla föräldrar kanske inte tänker så, men det gör jag. För mig går barnen först. Så kommer det alltid vara. Och såklart min egen vilja och mitt eget mående. Jag är trött på spekulationer om vad som händer i mitt liv. Men jag förstår att när man som jag, valt att öppet skriva om sitt liv, bjuder in till frågor och nyfikenhet. Det är många människor inblandade i mitt liv, människor som absolut inte vill synas eller skrivas om i sociala medier. Det är ju jag som valt att skriva om mitt liv och när det involverar andra blir det en fin balansgång. Men en sak är säker, livet blir inte alltid som man har tänkt sig eller planerat. Och sånt är väl livet, för alla. Jag känner ofta att när jag precis rest mig, dras mattan undan igen. Jag står nu på skakiga ben och inväntar nästa krasch. Jag kommer såklart berätta mer för er, men jag behöver tid. Och jag vill inte såra någon i min närhet. <3 Tack för förståelse och tack för att ni inte spekulerar vidare i vad det är som hänt.
