God morgon! Jag har fått några få kommentarer (på bloggen och instagram) om att det är elakt att ge Alice ett syskon så snabbt. Jag blev gravid när hon var fem månader och hon kommer alltså vara 14 månader när hennes lillebror föds, om han kommer på BF. De som sagt att det är elakt menar på att Alice är för liten för att bli storasyster. Hon borde få vara ensam i några år och få all uppmärksamhet innan hon behöver dela den med någon annan. Jag som har en tvillingsyster tycker att det är fantastiskt att ha någon så nära. Jag vet i och för sig inget annat, men jag kan inte tänka mig att min uppväxt hade blivit bättre om Jessica inte var min tvilling och hade kommit tre år senare istället. Hade jag kunnat trycka på en knapp och ge Alice en tvilling hade jag inte tvekat. Många säger också att det kommer att bli såååå jobbigt med syskon så tätt. "Ni kommer aldrig få sova", "Två blöjbarn?! Oj då. Oj oj" är också kommentarer jag fått. Men grejen är den att vi har ju valt det här själva. Precis som andra familjer får välja hur de vill göra har vi försökt planera (så mycket som man nu kan planera) våra kommande år. Jag tycker egentligen inte att jag ska behöva försvara vårt val att skaffa ett till barn tätt inpå Alice. Jag är övertygad om att både jag och Stefan kommer kunna ge Alice och Lille Skutt all kärlek och omtanke de behöver. Jag har kompisar som har barn som är kring två år och de får ofta frågan "Är det inte dags för ett syskon snart?". Väntar man för länge tycker folk att det är taskigt också och väljer du att bara ha ett barn är det också hemskt. "Ensambarn? Det går ju inte. Det är SÅ kul för barnen med syskon." Nej, hörrni. Jag tycker att vi borde lägga mer energi på våra egna familjer än att lägga oss i andras familjeplanerande. Alla måste få göra precis som de själva vill och det måste få vara okej utan massa kommentarer och pekpinnar. Bilder från Pinterest /Angelica
