...har pågått sen sist vi hördes, vid fem! Med ett undantag på tio minuter när jag åt middag. Sen drog Stefan på styrelsemöte och jag har alltså suttit fast ensam i soffan med en skrikande bebis som bara bara är nöjd med bröstet i munnen. Jag får blogga mer imorgon, har spränghuvudvärk av hennes skrik och mina tårar. /Angelica
