Nej hörrni, den 10 juni 2015 kommer inte gå till historien som den bästa dagen i mitt liv, det är ett som är säkert. När jag kom hem från den misslyckade uppkörningen fick jag jätteont i nedre delen av magen. Riktiga ilningar och molvärk, sen kom jag på att jag inte känt Skutt sen imorse. (vilket förmodligen är normalt, men jag blev orolig) Jag ringde BB Sophia och de ville att jag skulle komma in. Väl där inne kopplades jag upp på ctg och de hittade tack och lov hans hjärta på en gång. Jag fick ligga på rygg och var sekunder från att svimma. Barnmorskan sa att det inte är så vanligt att det blir så (svimkänslor) i den veckan jag är i (vecka 27) men att jag skulle ligga på sidan istället. Då kändes det genast bättre! Ctg-kurvan var mer än godkänd, förlossningsläkaren sa att bebisen har ett starkt hjärta, pjuuh. Skönt! Hon gjorde även ultraljud på magen och i slidium, allt såg bra ut. Det är mina ligament och mina fogar som gör ont. Och hon sa att jag inte ska gå så fort så att jag får sammandragningar, och skippa att bära tungt. Det är ju lättare sagt än gjort med en bebis på snart tio kilo, som mest av allt vill vara nära. Nu ska jag vila i soffan och kolla på Kalla Fakta om just BB Sophia. Tvilling kom över med chokladbollar. Mamma och Jessica passade Alice när vi var på BB. Tur att jag har världens bästa familj. <3 /Angelica
