Så nådde covid 19 vårt hem och alla har blivit sjuka. Det började med frossa, stark huvudvärk, en lustig känsla i kroppen för att sen övergå i ont i halsen, feber och hosta. Jag är ju övertygad om att jag fick covid i maj, första våren då Corona härjade. Då hade jag riktigt jobbigt med andningen, det har jag inte nu. Jag har haft en smärta över bröstet och eftersom jag hostar har jag blivit hes och tappat rösten. Men det går inte ens jämföra mitt mående denna gång med sist. Då åkte jag in till akuten eftersom andningen var så tuff. De testade endast de som blev inlagda och då i början fanns inte snabbtesten som de gör nu. Hur som helst har vi alla testat positivt. Vi har inte testat barnen, men eftersom de har exakt samma symtom som mig, mamma och Jessica är det ganska självklart. Det är dessutom många i barnens skola som är sjuka, såväl lärare som barn. Jessica tog två snabbtest först som visade svaga streck på smittad. Så vi alla beställde pcr-test och de visade som vi misstänkte positivt. Jag skulle ha tagit min tredje vaccinspruta samma vecka som Jessica flyttade, men eftersom jag inte ville risker att må dåligt eller få ont i armen bokade jag av. Jag vet inte om den tredje sprutan hade skyddat mig, jag var förmodligen smittad redan då. När man får ett positivt provsvar har man ett ansvar att smittspåra. Precis som om man får klamydia, detta kändes dock inte lika...pinsamt? Jag har haft klamydia och valde att uppge de som kanske var smittade anonymt via mottagningen dit jag gick. Nu har vi isolerat oss hemma hos Jessica, det är lättare att vara två vuxna med fyra barn. Speciellt när sjukdomen går upp och ner. Barnen är riktiga kämpar och vi har i ärlighetens namn haft det mysigt. Det blir fler dagar i karantän, det ska gå två dygn utan symtom innan man kan leva som vanligt igen. Eller ja, så vanligt som livet är nu i dessa tider. Tänk att barnen växer upp under en pandemi. I början kändes allt väldigt läskigt och jag följde alla nyhetsuppdateringar som kom. Nu är det konstigt nog en vardag. En vardag där smittan sprider sig otroligt snabbt och jag känner mig orolig för mina nära och kära som är äldre eller har underliggande sjukdomar. Jag hoppas att detta är över snart. Kärlek till er alla som också ligger hemma och är sjuka och kärlek till alla er som jobbar inom vården just nu. Ni ÄR hjältar!
