Efter att ha känt att det skaver lite här och där i själen har jag bestämt mig för att ta hjälp. Jag har gått i KBT innan och skrivit mycket om det. Jag gick varje vecka, i ett halvår. Att jag höll ut och fortsatte, även de dagarna där det var så jobbigt psykiskt, är jag mest stolt över. Jag har tagit hjälp förut, men alltid tackat nej till fortsatt hjälp när det börjar kännas. Jag vill helst inte känna. Men för att komma någon vart med sin psykiska hälsa, kan det krävas att man gräver. Att man känner. Att man faktiskt tar sina känslor på allvar. När jag gick i KBT gick jag dit för att få hjälp efter skilsmässan. Jag kände mig vilse och ensam, trots att jag hade människor omkring mig. Ganska snabbt kom vi in på mitt problem, min ilska. Jag sa elaka saker så fort jag blev arg. Elaka saker jag ångrar att jag sagt. KBT, som jag skrivit om här innan, hjälpte verkligen mig. Nu har jag en annan problematik som jag faktiskt inte kommer att lyfta här i bloggen. Det känns privat, än så länge i alla fall. Men jag är stolt över mig själv att jag återigen tar tag i mitt psykiska mående och tar hjälp. Man har bara ett liv och man ska fasiken få må så bra som möjligt. Jag har sökt hjälp privat även denna gång, då det ansågs att jag inte mådde tillräckligt dåligt för att få hjälp via kommunala vården. Jag tycker självklart att de som är i större behov av hjälp ska få det, men hur dåligt ska man behöva må för att få hjälp? Måste man verkligen nå botten innan man får den hjälp man behöver? Tänk om fler som mådde dåligt hade ekonomisk möjlighet att få hjälp, så behöver det inte gå så långt. Jag upplever att det pratas mycket om psykisk ohälsa, men inte var man ska vända sig. Efter timmar av letande hittade jag hur som helst en coach som jag kände förtroende för. Vi hade ett kostnadsfritt första samtal, för att känna efter om hon kunde hjälpa mig med mina problem. Vi klickade verkligen, så idag startar vi upp med samtal. Samtal och kurs i ett kan man säga. Det är smärtsamt och jobbigt att ta tag i sin psykiska hälsa, men så himla viktigt. Jag vill må bra. Jag vill skapa ett liv som är så bra som möjligt efter mina egna förutsättningar.
