Jag är för det mesta en ganska trevlig person skulle jag säga. Vid pms, inte lika trevlig (det har blivit så mycket värre sen jag fött barn, men mer om det i ett separat inlägg) men jag är för det mesta ganska glad. När jag inte får sova ordentligt blir jag inte så snäll. Jag skickar kärlek till er som har haft sömnbrist i flera månader eller år, jag förstår inte hur ni står ut. I morse (inatt?!) vaknade Philip 03:30 och tyckte att det var morgon. Det tyckte inte jag. Både jag och Stefan försökte få honom att somna om men lyckades inte. Stefan tyckte att jag skulle gå upp med Philip och jag tyckte att han kunde göra det. Det går inte att diskutera med mig när jag är sådär trött. Jag är bara sur. Stefan också. Stefan gick hur som helst ner och sov på soffan istället och jag flyttade över Philip nära nära mig, då somnade han om efter en stund. Jag önskar verkligen att jag kunde vara samma glada människa sådär mitt i natten. Jag får helt enkelt jobba på det. Alice ligger i soffan och tittar på Nicke nyfiken och nu ska jag göra frukost till hela gänget. Hela gänget utom Stefan, han gick upp tidigt för att åka och lämna bilen så att den får sommardäck. Vi hann i alla fall pussa på varandra och bli sams innan han åkte. Skönt tycker jag, annars ligger den där irritationen lätt kvar i kroppen. /Angelica
