Jag vet att jag lovade er en rapport från hur midsommar var igår, men som ni förstod i inlägget innan är jag också sjuk nu. Så jäkla tråkigt! Stefan sa precis: "Det här måste vara en mardröm när man har barn sen, att båda är sjuka", och jag är beredd att hålla med. Jag orkar knappt hämta ett glas vatten till mig själv... Hur orkar man då ta hand om ett barn? Jag fattar ju att man klarar det, för det måste man ju... Men just nu är jag glad att Alice är i magen och inte här ute med oss som snorar och hostar. Igår fick jag i alla fall öva på moderskapet. Jag matade min gudson, bytte blöja på honom och klarade även av att natta honom. Imorse kröp han fram till mig och pussade mig på munnen. Då började jag gråta, blev så rörd. Han är så gullig, lilla lilla T. Jag hoppas för guds skull att vi/jag inte smittade honom eller resten av hans familj. /Angelica
