Bilresan hem gick hur bra som helst. Vi fastnade i köer i någon timme men allt som allt har jag blivit 10 cm längre. Minst. Jag är väldigt stolt över mig själv. Jag klarar så mycket mer än jag tror. Det är bara två år sen jag tog körkort, och jag har varit ganska rädd för att köra. Men när jag var på Audis event för ett tag sen hände nåt. Jag hittade en trygghet och en körglädje. Så kul! Jag älskar att köra bil nu och att köra ensam med två barn var inga problem. Jag var orolig i onödan. Glasspaus! Nu tog dock all energi slut. Inte så konstigt efter många timmar av total koncentration. Jag satte precis på Titanic och ska kolla på den en stund innan jag går och lägger mig. Jag fick jordens hugg i hjärtat när jag kom på att det redan är fredag imorgon. Aj. På söndag ska Stefan ha barnen. I en hel vecka. Alltså den smärtan går knappt att ta in. Ren och skär ångest. Det var inte det här livet jag ville ha. Men nu får jag göra det bästa av våra sista dagar den här veckan. Här och nu. Här och nu.
