Jag läste att Bianca Ingrosso skrev att hon skulle åka till Bara Vara i Dalarna. Jag var där för många, många år sen och det är ett minne för livet. Jag gick Dörröppnare 1 och jag minns de dagarna där med kärlek, värme och återhämtning. Jag fick resan i present av min bonuspappa Acko och den kunde inte komma mer lägligt. Jag hade gärna åkt dit igen, nu med mer livserfarenhet och andra problem att lyfta. Det står på min lista att göra, gå Dörröppnare 2. Jessica har också varit där och tyckte som jag, att det var helt fantastiskt. Jag skrev om Bara Vara för några år sen. Klipper in texten här: "Alla människor bär på en ryggsäck. Jag brukar tänka så när jag sitter på en buss, att alla bär ett mörker. En sorg. En smärta. Vissa värre än andras, men fortfarande. De allra flesta, för att inte säga alla, har varit med om saker som gör ont.En kvinna som förlorat ett barn, en man som spelat på sina och familjens pengar på trav, en ung tjej som blivit våldtagen av den hon litade mest på. En äldre farbror som suttit i fängelse för narkotikainnehav. En ung kille som dricker för mycket. Alla där på bussen har varit med om saker. Jag brukar tänka så när någon person med serviceyrke är otrevlig. Att hen kanske har en brokig barndom. En tung ryggsäck. En stor sorg. Det gör det i alla fall lättare för mig att förstå andra människor. Ha överseende med folks sura ton. Den kan ligga hur mycket som helst bakom. Precis lika mycket bakom den där tjejen som alltid verkar så glad. Hon som glittrar i ögonen och ler när hon ser dig. Hon bär djupa, djupa sår där inne i själen."
