Philip föddes i början på september förra året och jag sa upp mig från min fasta anställning två månader efter det. Jag vet att många tyckte att det var konstigt, nybliven tvåbarnsmamma... då kan man väl inte säga upp sig? Då om någonsin behöver man väl trygghet och trygghet för många är en fast inkomst. Jag kände precis tvärtom. Jag ville testa något nytt. Jag ville ha möjlighet att ha mer tid med barnen. Nu kan jag styra över min tid alldeles själv och är inte låst till ett kontor 8:15-17:00 varje dag. Jag är fortfarande mammaledig med Philip men snart börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Frilanslivet! Jag trodde att det skulle vara svårare att få jobbuppdrag, jag trodde att jag skulle behöva jaga jobb. Istället har jag faktiskt haft lyxen att tacka nej till saker. Jag ångrar dock att jag drog igång projektet med att plugga Naturkunskap 2, det fungerade inte. Jag tänkte nog att det skulle vara enklare och inte kräva så mycket tid. Att vara mammaledig, frilansa och samtidigt plugga blev ett moment för mycket. Jag kände ångest när jag skulle gå och lägga mig. Jag kände mig otillräcklig och på dåligt humör. Stefan märkte ganska snabbt att jag inte mådde bra och våra bråk här hemma handlade om tidsbrist... Vi hade liksom ingen tid för varandra, för så fort Alice och Philip hade somnat var jag tvungen att plugga. Ingenting fastnade. Jag läste och läste, men det var som att hjärnan var överhettad. När jag tog beslutet att vänta med studierna kändes det som att jag kunde andas igen. Först kändes det som ett nederlag, det var ju så många andra som klarade av att jobba, plugga och vara mammalediga. Varför gjorde inte jag det? Hur svårt kunde det vara? Men nej. Nu känns det inte som ett nederlag. Nu känns det bara bra. Jag har ingen brådska att bli barnmorska. Just nu vill jag satsa på skrivandet och när jag stängde dörren till den fasta anställningen öppnades så många nya dörrar. Jag känner mig tryggare än på länge, vilket kanske är konstigt eftersom jag inte vet hur mycket pengar jag får in från månad till månad. Ni andra som läser som är eller har varit föräldralediga. Har ni bytt jobb? Sagt upp er? Börjat plugga? Eller funderat på att göra nåt helt annat? Ni som inte vågar ta steget, vad är det som stoppar er? Är det tankarna jag också hade förut, om pengar? Och om vad alla andra ska tycka och tänka? Jag tycker att det är superintressant att läsa mer om er. <3 /Angelica
