Vissa dagar kan jag verkligen sakna magen även om det är hundra gånger bättre att ha sin lilla bebis på utsidan. Men det var ju sååå mysigt! Och varför förtränger jag allt som var jobbigt? En del av mig vill liksom att mensen ska komma tillbaka nu nu nu så att jag kan bli gravid igen. En annan del av mig vill bara fokusera på Alice och vänta minst ett år eller två innan det är dags att försöka igen. Är det verkligen normalt att vilja ha ett till barn så snabbt? Jag måste prata med min barnmorska om det... Igår ringde jag och Jessica med facetime, så himla roligt. Alice skrattade och tyckte att moster var knäpp. Nu är det dags för kaffe, massa kaffe! /Angelica
