Jag vaknade med en känsla av tomhet idag. En sorg och känslan av "jag får inte ordentligt med luft". Det är det jobbiga med allt det här, att livet är mycket upp och ner. Att jag aldrig riktigt vet hur jag ska må. Så är det ju för många, men nu önskar jag mig ett stilla vatten ett tag istället för ett stormigt hav. Det händer så mycket saker i mitt liv, på bara en vecka. Det blir så tydligt när jag går i KBT en gång i veckan... Livet går så satans fort och jag kan inte sakta ner. Jag försöker nu visualisera mig ett lugnt och stilla hav framför mig. En fin soluppgång och en klar luft. Så vill jag ha det. Lugn och ro. Jag vet att jag ofta får det här sjunket i måendet när jag vet att jag ska vara ifrån barnen en helg. Stefan ska hämta barnen hos mig ikväll, så jag har turen att ha de några timmar extra den här gången. Det känns bra. Och jag har bokat in massa roliga saker den här helgen, jag ska få umgås med vänner som jag älskar. Snart är det måndag igen och barnen är nära. De ger mig så mycket kärlek och energi de där små apungarna. Nu ska jag sätta på en peppig låtlista på Spotify med bra musik och låtsas att allt är bra där inne i själen. Jag har hört att om man ler, så tror man att man är glad och så blir man glad. Smart va? Först ska jag hjälpa Jessica med bilder till ett samarbete hon gör, hon håller på och dukar upp och fixar en kattrestaurang... Vårt jobb alltså, det är roligt och ingen dag är den andra lik.
