Det är ju väldigt mycket som förändras i kroppen när man är gravid. Mycket som man kanske inte riktigt tänker på. Som hur det känns att ha så mycket extra hormoner i kroppen som rusar runt, eller ömma/onda bröst i flera månader eller flytningar (hallå? Ingen pratar om det?). En annan sak som jag tyckt varit (eller är) jobbigt är kisseriet. Jag kissar ju typ heeela tiden och har gjort det länge nu. På dagarna och på nätterna. Och även om jag precis kissat så jag känner jag mig fortfarande kissnödig, speciellt nu på slutet. Jag antar att det är för att hon trycker på kissblåsan nu. Igår stod jag naken i badrummet och skulle borsta tänderna och hade precis kissat. Och från ingenstans kom världens nys... Vad händer? Jo, jag kissar på mig! Inte mycket, men jag kissar alltså rakt ner på badrumsmattan. Trots att jag var ensam inne på toaletten kändes det så himla förnedrande på nåt sätt. Jag svor rakt ut "men vad i helvete!", så Stefan kikade in och undrade vad jag höll på med. Han skrattade dock bara. Och då skrattade jag också. Och så sa han "Gör du knipövningar som barnmorskan sa?". JA! Jag gör knipövningar varje dag, men det hjälper tydligen inte så mycket som det borde. Har ni andra upplevt samma sak eller är jag helt ensam om det här? Kommentera gärna. Försvinner det efter förlossningen? Nej? Då är det ännu svårare att hålla tätt va? Vad kan jag mer göra än knipövningar? Tipsa mig! /Angelica
