Igår var jag och Frida på Bvc för att väga och mäta våra barn. Det var det jag trodde att vi skulle göra, men sköterskan började fråga mig om Alice matvanor och om hon kan sitta själv... Jag blev helt svettig och sa att "Nja, hon älskar inte att sitta, hon kastar sig mest bakåt eller åt sidorna" och då ville hon se hur Alice satt. Nix, hon sitter inte tillräckligt bra enligt sköterskan. Dock klarade hon testet med att greppa en pinne och stoppa den i munnen. Men sittandet, där måste vi öva, öva, öva sa hon, med kuddar runt om. Vi har väl fokuserat mer på ålandet och rullandet, eller det är det Alice tycker är kul att göra. Sittandet kanske kommer när det kommer? Jag känner mig inte stressad. Någonting som däremot stressade mig (hej röda utslag på bröstet!) och fick mig att känna mig som en mindre bra mamma var Alice matvanor. Hon sa att jag ger henne ersättning för ofta, hon ska äta mer mat än ersättning. Jag måste ha missuppfattat innan, för jag trodde att det var ett mål mat som skulle vara helt ersatt med riktigt mat/gröt när bebisen är åtta månader? Vi ska försöka få in bättre rutiner och vänta längre mellan målen så att hon blir ordentligt hungrig när det är dags för mat. Nu äter hon en halv portion gröt eller en halv burk mat och sen blir hon hungrig igen efter typ en och en halv timme. Smörgåsrånen jag ger henne då och då ska jag tydligen sluta med, det är inte bra att småäta. Det vet jag ju sen innan, men tänker att ett smörgåsrån varken gör från eller till, men det är inte bra för tänderna och så vidare. Det här var alltså inte vår vanliga sköterska, hon är lite varmare i tonen och lite... gulligare? Den här kvinnan var rätt barsk och bestämd. Efter besöket åt i alla fall Alice mer barnmat än hon någonsin gjort, hon kanske lyssnade på vad tanten sa? ; -) /Angelica
