Det är svårt att ta in att Alice redan är så stor att hon går i ettan. Jag låter som en gammal människa när jag skriver såhär, men gud vad tiden går fort. Det känns inte alls som det var länge sen hon var nyfödd och jag nybliven mamma. Igår plockade hon fram sin läsläxa, en bok om en robot som heter Robin. Det var så otroligt mysigt att göra läxan med henne. Hon läser riktigt bra och kan dessutom läsa med inlevelse. Efter hon läst kapitel 1 pratade vi om vad hon just läst. Hon är grym på att återberätta! Skryt, skryt, men hon är helt enkelt bäst! I eftermiddag är det simskola, sen ska vi läsa samma kapitel igen. Då ska vi leta upp specifika ord och skriva ner hur många vi hittar. Svenska känns lätt för mig, men jag ser inte fram emot matteläxorna. Det kanske är jag som måste ändra min inställning... Men matte har alltid i alla tider gett mig sån enorm stress och ångest. Jag gick i en specialgrupp i matte i högstadiet och lyckades precis få godkänt. Då hade jag världens bästa mattelärare, Anna från Ryssland. Hon kunde förklara så att jag förstod. Jag ber till Gud att både Alice och Philip har lättare för siffror än vad jag har haft. När läxan var klar och vi hade ätit middag (köttbullar, pasta och gurka) öppnade Alice en skönhetssalong. Hon fixade med Philips naglar och gjorde frisyrer på mig. Gud vad jag älskar mammavecka. Jag vet att det kommer att bli tufft framåt att vara den som har alla hämtningar/lämningar, all läxläsning och allt vabb. Men jag vet också att jag kommer klara det. Vi kommer klara det, vi tre. Min älskade apor. Mina fina barn.
