Vissa dagar ångrar jag vår flytt till Åkersberga så enormt mycket att det gör ont i bröstet. Hela min kropp bara önskar att vi hade en lägenhet inne i stan nu. Varför skulle vi flytta ut på landet?! Det var en sån fruktansvärt dålig, dålig, dålig idé. Just nu sitter jag på jobbet med brännande tårar bakom ögonlocken och är på så dåligt humör. Att vi valde att flytta dit när jag inte har körkort är egentligen helt idiotiskt. Det tar i normala fall en timme att komma hem, men nu bygger de om roslagsbanans räls, så det tar nästan två timmar från dörr till dörr om man åker sent på kvällen, vilket jag måste göra ikväll. För mig som är gravid (och har svinont i svanskota och höft) är det helt orimligt lång tid att sitta ner och vrida och vända på mig. Jag måste ta mig i kragen och ta det där förbannade körkortet, innan Alice föds. För som det är nu fungerar det liksom inte alls. Jag står inte ut! Jag känner mig låst och frustrerad över att inte ha ett körkort. Och ledsen över att bo så långt bort från stan... kanske borde köpa en lägenhet trots allt och bo i city. /Angelica
