Jag har bokat in mig för att ta ett test och se om jag har antikroppar för covid. Jag fick precis veta att två i min närhet har det, och det hade varit så skönt att veta om det jag hade i maj var covid. Vad var det annars undrar jag? Så sjuk som jag var då har jag aldrig varit. Paniken i ett inte få ordentligt med luft. Att vara andfådd trots att jag satt hela stilla. Det var vidrigt. Om det var covid jag hade kom jag ändå lindrigt undan med tanke på hur många som dött eller blev riktigt dåliga. Den här bilden är tagen i maj, på akuten på Danderyds sjukhus. Jag tycker att man ser på ögonen att jag inte mådde bra. Det var jobbigt att feber i så många dagar. Dag 8 blev jag sämre och fick svårt att andas, därav besöket på akuten. I morgon lämnar jag alltså blodprov och borde få svar nästa vecka. Håll gärna tummarna för mig! Det känns helt overkligt att Alice har blivit så stor att hon går i förskoleklass. Igår fick jag kika in i hennes klassrum (!) och se hennes plats vid ett skrivbord. Jag blev helt rörd. Tänk att jag har ett barn i skolan nu... Tiden går så fort. Jag säger som många andra med barn i samma ålder, det känns som nyss du låg där helt nyfödd på mitt bröst. Om tiden ska gå såhär fort kommer jag inte hänga med. Elsa och Philip har ett år kvar på förskolan innan de ska börja skolan. Igår var det föräldramöte och på skolan där Alice går är det samma tänk som förskolan hon gick i (samma byggnad). De är ute så mycket som möjligt. De är mer ute än inne! Och sen de började gå där har de varit mindre sjuka (peppar peppar). Jag hoppas på en LUGN och skön höst med många tända ljus och ett och annat kvällsdopp i havet.
