Ångest är något jag drabbas av extra mycket under PMS. Min PMS har blivit mycket värre efter att jag fick barn. Är det vanligt? Jag har skrivit om det förut men inte tagit tag i det, att jag vill äta medicin mot min PMS. Det är inte rimligt att jag ska förvandlas till en hemskt person en gång i månaden. Och vi pratar inte bara en dag, vi pratar 4-5 dagar. Nästan en vecka av irriterad ton, hårda ord, gråt och känslor som åker berg och dalbana. Jag tvivlar på mig själv som mamma, som fru, som vän och som entreprenör. Vissa månader vill jag skiljas för att livet känns så tungt. Ibland när jag vaknar har jag ångest och vet inte riktigt varför. Jag har kartlagt min ångest och jag vet nu att den kommer samma tid varje månad. När jag har PMS. Det känns skönt att veta vad den beror på, men det är fortfarande lika jobbigt när den kommer. Jag försöker tänka "här och nu" och "det är okej att må dåligt". Livet är inte alltid glatt och roligt. Just nu är jag inne i en dipp och jag tycker att jag själv ser det i mina ögon. Här försöker jag liksom vara mitt gladaste, men leendet känns inte genuint. Och det är inte det heller. För mig är det jobbigt att erkänna för er (men även för mig själv) att jag har perioder i livet när jag inte mår bra. Även om jag vet att det är otroligt vanligt så känns det jobbigt. Förut när jag festade mycket och drack alkohol flera gånger i veckan hade jag mycket mer ångest, så jag vet ju att alkohol inte är bra för mig. Ett glas vin till middagen går bra, men dricker jag för mycket kommer den där ångesten smygande dagen efter, oavsett om jag varit full eller inte. Därför har jag tagit beslutet att inte dricka mig full på ett tag. Och jag märker stor skillnad i hur jag mår, både psykiskt men även fysiskt. Men det var inte alkohol det här inlägget skulle handla om, utan ångest och PMS. Jag har ett långt inlägg om mitt förhållande till alkohol som ligger och väntar på att publiceras. Men jag är fortfarande inte redo för det och kanske aldrig blir. Vi får se helt enkelt. Att berätta för er om min ångest är jobbigt nog. Finns det någon av er som läser som känner igen er? Får ni ångest när ni har PMS? Eller får ni ångest i alla fall? Jag vet att några av er som läser inte tror att det finns något som heter PMS, men jag är övertygad om att det gör det. Vi kan väl peppa varandra i kommentarsfältet och komma med våra bästa tips på hur vi hanterar ångest och PMS? Vad gör du för att må bra när du inte känner dig på topp? /Angelica
