I morse övningskörde jag till jobbet. Och jag ska köra efter jobbet också. Just nu tar jag varje tillfälle i akt att köra och jag älskar det. Äntligen! Jag var rädd så himla länge när jag körde och tyckte inte att jag fick ta plats i trafiken. Lilla jag var ju bara ute och övningskörde, jag tyckte att jag skulle hålla mig undan. I början var jag livrädd när jag såg en annan bil, vare sig den var framför mig eller i backspegeln. Jag hatade det! Jag hade ont i magen i flera timmar innan jag och Stefan skulle ut och köra. Nu längtar jag faktiskt efter att dagen ska ta slut så att jag får sätta mig bakom ratten och köra. Jag trodde aldrig att den känsla skulle infinna sig. Jag har uppkörning nu i oktober. Jag har en tävling med Blondinbella, men det vet hon inte om, såklart. Det var hennes övningskörning som sporrade mig att tag i att boka lektioner. Mitt mål var då att hinna före henne (och alla mina syskon). Jag försökte efterlysa en tävling mellan oss syskon, att den som tog körkort först skulle få en bil av pappa... Undra om den dealen fortfarande gäller? Pappa, om du läser det här: Jag vill gärna ha en liten, sportig bil med cab. Eller en Smart. Eller Audi R8... eh, ja tack! /Angelica
