Jag försökte leta igenom mitt bloggarkiv efter bilder från hur jag firat alla hjärtans dag genom åren. Det var lättare sagt än gjort. Jag hittade inte så mycket alls... Jag minns alla hjärtans dag när jag gick i skolan, det var så stort. Det delades ut rosor, kärleksbrev och små pyssel. Jag minns speciellt en alla hjärtans dag när några äldre elever gick runt och delade ut rosor i klassrummen. Jag satt där vid mitt skrivbord och hoppades av hela mitt hjärta att någon hade ordnat en ros till mig. Många rosor delades ut, högtidligt, men ingen ros till mig. Vi var flera barn som blev utan. Det lämnade en hemsk känsla i magen, inte alls härligt. Så hoppas jag inte att det går till idag... Jag frågade Jessica om det här, hon minns det också som en hemsk upplevelse. Hon sa dock att hon fick gelehjärtan i sin bänk ett år, och hon kommer fortfarande ihåg vem de var ifrån. Fint. Men också sorgligt att en dag som ska sprida kärlek kan skapa en sån känsla av utanförskap. Idag har barnen temadag i skolan, det är Lennart Hellsing-dag och det var frivilligt att klä ut sig. Antingen med färgglada kläder eller någon karaktär från Lennarts böcker. Philip ville vara Opsis Kalopsis (jag hade ingen aning om vem det var, vet ni?) så igår fixade jag en röd skjorta som jag skrev OK på och gjorde en hatt med en katt i. Philip var så lycklig i morse när han gick över skolgården med sin lilla katt i hatten.
